Språkutvecklaren

Så kom äntligen dagen. 

 

Hur kunde vi ha råd att åka till Astrid Lindgrens värld?

 

Jag hade tidigare hört av mig till Lions och berättat om vårt projekt och frågat dem om de ville vara med att sponsra ett studiebesök till Astrid Lidgrens värld för den här gruppen. Lions svarade efter lite mailkontakt att de gärna bidrog med en summa som gjorde att vi kunde lösa entrén för alla elever. 

 

Skolan (min rektor) bestämde sig för att genom stipendier bekosta resan. Tack vare att vi har en sådan kompetent elevhälsa så kunde summan för bussresa säkras och så bar det av.

 

Eleverna hade ingen aning om vart vi skulle. Vi hade packat matsäck från skolan och eleverna hade med sig delikatesser från sina respektive hemländer. Resan fylldes av dumplings från Kina, baklava från Syrien, någon slags risbulle från Afghanistan och sist men inte minst en himla massa godis från Kroatien. 

 

När vi hade åkt en stund och kommit in i Småland fick eleverna i uppgift att lista ut vart vi skulle. Det som vi var rädda för var att eleverna skulle bli besvikna eftersom vi arbetat så mycket med Astrid och att de kanske skulle tycka att det var lite barnsligt men när en flicka från Polen knäckte att vi skulle till ALV så brast ett jubel ut i bussen. "Får vi på riktigt träffa hennes Pippi och Karlsson?"

 

Dagen blev så bra som den bara kunde bli. Strålande sol, hästarna gnäggade och grisarna grymtade (ja vi övade svenska språket hela tiden). Vi hade bestämt på förhand att vi skulle gå på tre föreställningar tillsammans, Karlsson på taket, Emil i Lönneberge och Pippi (eftersom vi åkte under lågsäsong så spelades inte alla shower). Redan innan Karlsson på taket satte igång utbrister en elev "Jag älskar Sverige, tänk att alla barn får uppleve det här". De eleverna som specialiserat sig på Karlsson satt som på nålar och skrattade redan innan skämtet hade kommit, de satt också och förklarade vissa händelser för sina vänner eftersom du ju kunde historian så väl. 

 

När vi satt och skulle titta på Emil fick andra elever lov att briljera med sin kunskap och så fortsatte det, hela dagen lång. En rysk elev kände igen lite ryska ord som användes när Pippi skulle slåss mot sjörövare och en annan elev hade hunnit med att kolla i Törnrosdalen (han hade läst Bröderna Lejonhjärta) och tagit en massa kort som han hade skickat till sina släktingar i Etiopien. "Jennie, jag har skickat dvd-filmen till mitt hemland, nu tittar de på Bröderna Lejonhjärta. Och nu har de sett att jag också är i Nangijala på riktigt, Sverige är bäst"

 

Den här dagen var bland de finaste jag har upplevt som lärare!