Det här med muntlig framställning är något vi arbetar med hela tiden och det är väldigt läskigt att stå framför hela sin klass och prata ett språk man inte behärskar till fullo. Det är därför vi övar, övar och övar. Practise makes perfect som mina fina kollega brukar säga.
Vi satte oss i ring och eleverna hade fått i läxa att läsa igenom sina artiklar (ja en del hade ju bara skrivit av vad de som blev intervjuade sa utan att faktiskt förstå vad de sa). Eftersom jag gillar Dylan Williams sätt att angripa vissa frågor i klassrummet så använda vi oss av glasspinnarna. Alla elevers namn finns på en glasspinne och den elev vars namn dras är den elev som börjar. Eleverna började berätta vad de pratade om under intervjun och samtidigt visades bilden på den de intervjuat på projektorn. De elever som lyssnade fick efter presentationen berätta vad eleven hade gjort bra. Vid sådana här tillfällen är det oerhört viktigt att det blir fokus på själva presentationen och inte på personen. Kommentarer som "Du var så söt när du presenterade" eller "Wow vilka vackra ögon" hör inte hemma här. Ibland har våra elever en tendens att hamna i hur folk ser ut snarare än vad de gör så de behöver mycket stöttning.
Förutom att de fick öva på ett autentiskt material så är detta ett ämne som de själva är experter på vilket ökar deras pondus. Skulle de haft en muntlig presentation om Astrid LIndgren istället så hade de varit i direkt underläge faktamässigt medan de nu i detta läge är de enda som vet vad som sades under intervjun.
Nästa gång berättar vi om karaktärer med hjälp av Parodimellomästaren Daniel Norberg
Häng med
Jennie
0 kommentar(er)
